Wheaten Terrier

Rasbeskriving

Wheaten terriern är en medelstor och kompakt hund. Den skall vara modig och lekfull, nyfiken och vill alltid följa med på upptåg. Den är omskriven som en mycket intelligent hund, vänlig och trogen sin ägare. Detta gör Wheaten till en utmärkt lagom tävlingshund i såväl agility, lydnad, spår, sök eller viltspår!
Men, det är också en hund med stort självförtroende och egen vilja, så självklart ställer det lite mer krav och tålamod i träningen för att komma högst i toppen, jämfört med om man köper sig en vallhund eller brukshund. Men är man motiverad med sin wheaten och har siktet inställt på att lyckas, så kan jag lova dig att man placerar sig före på en och två brukshundar i resultatlistan!
Även om Wheaten sällan startar bråk, så vänder den sällan "andra kinden till" om någon annan bjuder till bråk. En Wheaten terrier är just en TERRIER, och man bör som valpköpare därför vara medveten om att man inte köper en spaniel eller retriever, utan en terrier.

Pälsen

Rasnamnet betonar, förutom rasens ursprungsland och färg, även pälsens kvalitet som silkig och mjuk. En tjock, matt, glanslös och ullig päls är enligt rasstandarden ett diskvalificerande fel och ger ett icke rastypiskt intryck. Denna felaktiga päls "faller" sällan från kroppen, utan står ut från kroppen och är mer lik en vetefärgad kerry blue-päls. Wheaten terriern skall ha fått sin mogna päls vid 2½ års ålder. Dessförinnan genomgår pälsen en utveckling från valpstadiets ibland sträva, ibland mjuka päls, till den vuxna hundens skimrande, silkiga, löst lockiga eller vågiga vetefärgade päls.

Färgen kan variera från skimrande silver, ljust vete till en gyllene färg. Visserligen fäller inte en Wheaten, men däremot ställer pälsvården särskilda krav på hundägare istället. Det innebär mycket kamma (unde vissa perioder flera gånger i veckan) och klippning flera gånger om året, för att inte tala om allt hundbad av smutsiga hundar under regniga höstar....
Om man inte sköter pälsen tovar den lätt ihop sig till en filtliknande massa, vilket kan vara plågsamt för hunden och resultera ofta i att hunden måste rakas ned helt.
Är man inte intresserad av att kamma hund eller ha en hund med lugg och skägg, då är inte wheaten rätt rasval.

Bakgrund

Det sägs att det i generationer knappt fanns en bondgård på Irland utan en arbetande Wheaten. Livet var hårt för både människor och djur och kraven på en hund var stora. Wheaten terriern skulle vara hård och stark med hjärna och muskler nog för att kunna hävda sin ställning. Den fick inte vara stor i maten och känd för sina många gedigna kvaliteter fick den verkligen göra skäl för födan. Den vallade boskapen, utrotade skadedjuren på gården, var en god jakthund och utmärkt vakthund. Rasen användes även under lång tid till den svåra jakten på grävling och utter.

Wheaten terriern idag

I rasen återfinns inte bara framgångsrikt tävlande inom såväl bruks-, lydands- och agility-klasser utan också godkända rädnings-, eftersöks- och jakthundar. Även inom äldre- och handikappomsorgen återfinns arbetande wheatens. Dock är nog wheaten terriern mest känd som utställningshund och de är idag inte ovanligt med 60-70 anmälda hundar i rasringen...

Wheatens har rykte om att vara frisk och sund även om ryktet fått sig några törnar av dålig mentalitet och eksem. Det förstnämnda verkar främst gå hand i hand med dålig uppfostran och fel ras hos en valpköpare, men hudproblem kan man nog som valpköpare vara vaksam på.

Rasen har även en dödlig njursjukdom, PNP. Få drabbas, men anlagsbärare, eller syskon till anlagsbärare, bör inte dubbleras i stamtavlan, något man som valpköpare bör se upp med.